I bland tycker jag att det är som att man förväntas vara så glad för att ha överlevt en svår sjukdom. Vet ni, det är skitsvårt att leva upp till det. Typ: "Ja, jag är så himla glad nu. En helt ny människa. Liksom... Förändrad! Jag har blivit en så stark person, förstår vad som är viktigt i livet..." och bla bla bla.
Jag säger som Agnes Lo Åkerlind när hon blev intervjuad i Värvet och berättade om när hon miste sin pojkvän. Jag skulle SKITGÄRNA vilja vara utan den här upplevelsen! Jag vill MYCKET hellre vara den jag var innan. Fatta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar