Det är konstigt. Jag har inte längre samma behov av att prata om min sjukdom. Har inte samma behov av att träffa människor i samma situation som jag själv. Jag började skriva här för att jag ville ha ett ställe att släppa ut allting på. Själva svartheten. Nu har jag inte haft lust att skriva på länge.
Nu träffar jag sjuklingar varje dag på den träning för folk i cellgiftsbehandling som jag går på på Riget. Träningen är bra, jag blir pressad till att klara mer och mer för varje gång, men fy vad trött jag är på sjukdom och prat om det.
Jag vill så gärna vara del av den friska världen nu.
Hej då sjukdom och välkommen friskdom!
