En helt vanlig men ledig vardagsmorgon ligger jag och min älskade i sängen och vägrar gå upp. Vi har säkert massor att göra (jag minns inte riktigt men jag gissar att det var så) men väljer att ligga kvar och njuta av vår arbetsfria dag. Plötsligt stelnar S till med handen på mitt vänstra bröst och säger: Emma, den här knölen här. Har du haft den förut? Jag känner efter. Jo, det är en knöl, men jag har inte känt den själv förut. Den är ganska stor och hård. Hur kan jag inte ha upptäckt den? Paniken kommer i ett slag och jag börjar snyfta. Torrt och utan tårar.
S håller om mig och säger: Det är säkert ingen fara. Jag ringer till vår läkare och bokar en tid nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar