Hur många vänner kan man ha?

I bland vet man inte vart man ska vända sig. I bland måste man googla konstiga frågor i hopp om att det någonstans i rymden, eller i alla fall på internet, finns någon som sitter inne med ett svar.

I går fick jag ett telefonsamtal från en vän. Det var ett konstigt och stolpigt samtal, kanske på grund av att jag inte talat med henne på mer än ett år. Kanske mer än ett och ett halvt.

Allt är extremt nu och jag kommer på mig själv med att mitt i allt detta befinna mig i någon sorts värderingsprocess. Till exempel räknar jag vänner. Det är svårt, för vad är egentligen en vän? När livet ställs på huvudet reagerar folk omkring dig mycket olika. Dem du trodde stod dig nära visar sig befinna sig på något helt annat ställe och andra personer, som du inte visste brydde sig om dig, dyker upp och visar sig vara riktiga klippor.

Jag har alltså räknat vänner och kommit fram till att jag har tre. Förutom min man och min familj. Det var ju ynkligt, tänkte jag. Under 33 år har jag alltså endast lyckats att skapa och behålla tre vänskapsförhållanden. Det betyder alltså mindre än en på tio år. Inte så konstigt att man känner sig ensam i bland. Jag är ju JÄTTE ENSAM!!

Sen kom jag att tänka på att det kanske har varit själva min definition av vänskap som gjort att jag känt mig ensam i perioder. Låt oss säga att jag har haft en ganska bred uppfattning om vad en vän är. Alla har liksom fått vara med. Till exempel har inte det faktum att man inte hörts av på ett år eller mer varit något hinder. Man är ju vänner. Klart man är.

Det är inte med bitterhet men med en sorts lättnad jag har kommit till insikt om att vänner har man få av och bekanta ganska många. Jag har hört det sägas men inte förstått den verkliga innebörden förrän nu. Så skönt för mig att slippa besvikenkänslor på alla dessa stackars bekanta som utan eget medgivande tvingats in under min vänskapstyrrani.

För trots att jag varit så generös med att betrakta bekanta som vänner så har jag i ordet vän samtidigt lagt fler förväntningar än jag varit medveten om. Så orättvist mot mina f.d vänner och numera bekanta! Ingen chans att påverka alla tysta krav jag ställt på dem.

Bekanta är bra att ha. Det är roligt att ha bekanta. Alla mina fyller någon sorts funktion i mitt liv och säkert fyller jag också någon i deras. Jag är medveten om att de kommer att komma och gå. Liksom jag kommer att komma och gå här och var. Ja, ni förstår.

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här. Vill skriva en lovsång till mina tre vänner. Men det förtjänar sin egen post.